Framtidens koloniområden

Koloniträdgården, Koloniträdgårdsförbundets tidning (nr 4, 2018)
Text & foto: Ulrika Flodin Furås


I en parksnutt i skuggan av höga träd och bostadsfastigheter står ett gäng pallkragar utställda. I en av dem har någon stoppat ner en färgglad plastsnurra. I övrigt är det ganska ledsamt, det som finns i pallkragarna.

Lite längre bort står en vit plasttank med vatten ställts upp. Särskilt mycket livat är det inte med det stadsodlade gröna här i Stockholms Norra Djurgårdsstad. Men det är ofta så den ser ut, stadsodlingen, något som kommit till i en hast och allra sist, när allting annat är ritat, designat, planerat och byggt.

När nya områden planeras är det brukligt att arkitekten först ritar området och bestämmer var huskropparna ska stå, var torgen ska placeras, hur gatorna ska dras och så vidare. Först när det är gjort kopplas landskapsarkitekten in. Denne ritar in grönska och även funktioner som parkbänkar etcetera på de platser som ska göras gröna – torg, parker, innergårdar, alléer. Redan här har svängrummet för det gröna minskat. Men man skulle kunna göra tvärtom och låta det gröna hålla taktpinnen.

I Åkersberga har man gjort just så när det nya området Näsängen planerades. Grönområdena placerades och planerades in i detalj innan arkitekterna kopplades in. Områdets bostadshus placerades ut utifrån grönområdenas placering. Näsängens projektledare Erika Wörman berättar att detta sätt att arbeta är väldigt ovanligt.

– Jag ville också arbeta med trädgårdsdesigners som tar tillvara upplevelsevärdena. Allt ligger i detaljerna. Om jag bara skriver ”park” på en yta, kan det bli vad som helst.
Detaljplanen för Näsängen är också ovanligt detaljerad.
Näsängen ska ha en mänsklig skala.

Och det är just en levande grön småstad med många sociala kontaktytor man vill åstadkomma i Näsängen. En viktig del i skapandet av detta område är kolonilottsområdet.

På koloniområdet odlar både folk som bor i området och men framför allt människor som bor i andra delar av Åkersberga. Kolonilotterna gör området levande och attraktivt. Att vandra i ett koloniområde är en upplevelse av inte minst av syn- och doftintryck.

– Det talas ju alltmer om att trädgård och grönska är bra mot utbrändhet. Detta subtila med odling tappas bort när man använder ett sånt trubbigt begrepp som grönytefaktor i stadsplaneringen.

Koloniträdgårdarna skulle som i Åkerberga, kunna vara ett sätt att skapa fungerande samhällen. Ett nav kring vilken en ny stadsdel finner fungerande sociala strukturer. Kolonierna är också en plats där människor från olika socioekonomiska miljöer möts, något som är rätt unikt i vår samtid där städernas olika bostadsområden blir alltmer segregerade.

Mikael Ljung är kolonist i Riksby i Bromma, här är kolonierna hotade, många kommer att rivas när nya bostadskvarter ska byggas. Beslutet är taget, men rivningarna ligger ännu långt fram i tiden. Mikael tror att det kommer att ta minst tio år innan det är dags. Men det är ingen anledning till att avvakta med att kontakta politiker och tjänstemän i staden. Tvärtom. Mikael är också aktiv i FSSK:s styrelse (Föreningen Storstockholms koloniträdgårdar). Innan valet uppvaktade de politiker från Miljöpartiet, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna (det var de partier som var intresserade av att träffa stockholmskolonisterna).

– Det framkom en del intressanta saker, som att Liberalernas Lotta Edholm skulle kunna tänka sig nya koloniområden på Gärdet, säger Mikael, men tyvärr har vi inte så mycket kontakt med de i Stadshuset, även om vi vill. Nu efter valet är vi igång med att kontakta politikerna igen och följa upp mötena från innan valet.

Det är en lång väg att gå, koloniområden hotas rivas utan att nya tillkommer. Koloniområden ersätts med ytor av pallkragar, som kallas stadsodlingar. På så sätt ställs stadsodling mot koloniträdgårdar, fast det egentligen är samma sak, fast olika uttryckt.

– Det finns ju ingen som definierat vad politiker, stadsplanerare och tjänstemän menar med stadsodling, säger Mikael, för mig är koloniträdgårdarna definitivt en viktig del av stadsodlingen.

Mikael tycker att pallkragar är slit och släng, de slits ut på några få år. Stadsodling borde vara mer långsiktig än så.

– Jag skulle vilja att koloniträdgårdarna utvecklades, så att framtidens koloniträdgårdar till exempel bestod av odlingslotter på 125 kvadrat som delades av fyra kolonister. Var och en odlar sina egna grönsaker i två till fyra platsbyggda odlingslådor, och att man sedan sköter resten av lotten tillsammans.

Framtidens kolonilottsföreningar som en hybrid mellan de klassiska stug- och odlingslotterna och de nyare gemensamhetsodlingarna.

– På lotterna skulle det också kunna finnas dagstugor, eller varför inte växthus? Alltså riktiga rejäla växthus av glas.

På så sätt skulle ju fler av de kolonister som står i kö få en plats att odla på.

– De här nya områdena skulle också vara organiserade i Koloniträdgårdsförbundet och ha stadgar och regler. Här kanske rörelsen ska börja tänka i nya banor? Vi är ju alla stadsodlare.

När man planerar nya områden måste man ha med en viss procent grönyta (i Stockholm kallas detta grönytefaktor) och det finns regler kring hur dagvatten (regnvatten), ska hanteras. Men hur grönytorna ska disponeras är sällan reglerat i detaljplaner.

– När nya områden byggs ska en procent av budgeten gå till konstnärlig gestaltning, tänk om en procent också finge gå till odling och trädgård? funderar Mikael.

På seminariet om Framtidens koloniområden på Stockholm Urban Show uttryckte Stockholms stadsträdgårdsmästare Elisabeth Rosenqvist Sadiac sin syn på koloniträdgårdarna, hon tycker att intresset för odling är för lågt bland kolonisterna, att det är för mycket gräsmattor och att folk bygger trädäck istället för att odla perenner och grönsaker. Kolonisternas fokus borde vara att skapa vackra trädgårdar som stadsinvånarna kan ta del av. Hon ifrågasatte också att staden ska subventionera sommarstugeområden på attraktiv mark när det är bostadskris.

– Istället förslog hon statsodling i pallkragar, kommenterar Mikael, något som är att föredra framför de stora trädgårdarna som de flesta inte klarar av att hantera. Kort och gott: hon anser att intresset för själva odlandet är för lågt i koloniområden där det finns stugor!

Visst ska det odlas grönsaker och perenner i koloniområdena, och visst ska de vara vackra att flanera i. Pallkrageodlingar är sällan vackra menar Mikael som har exempel på stadsodlingar som är vackra och välskötta, som Bellevue Farm vid Brunnsviken. Mikael tycker att FSSK och staden tillsammans kunde ta fram regler för vad som ska odlas i koloniträdgårdarna och att begrepp som koloniträdgårdsområde och stadsodling borde definieras, på så sätt skulle man komma till rätta med de lotter som har för mycket gräsmatta.

– Man det kan ju också handla om att den som inte odlar så mycket inte längre orkar det fysiska arbetet, men då måste vi hitta sätt att hjälpa till med det också.

Koloniträdgården har utan framgång sökt Elisabeth Rosenqvist Sadiac, förhoppningsvis kommer en intervju med henne i ett senare nummer av Koloniträdgården. Området i Åkersberga har ännu inte vunnit laga kraft och är fortfarande på planeringsstadiet.